Sanningen bakom – kuzushi, tsukuri & kake!

Det essentiella i undervisningen och förståelsen för judons kasttekniker, bygger på tre delar: kuzushi, tsukuri och kake.

Kuzushi, tsukuri och kake representerar de fundamentala byggstenarna i Nage-waza. Kano och hans elever förlitade sig på sin förståelse och utveckling av kastens biomekaniska analys, där de kunde anta dessa tre olika faser (kuzushi, tsukuri och kake) i både dynamisk och i statiska aktioner (Sacripanti, 2012).

 

Den kortfattade Kodokan ordboken för judo (Kawamura, T., & Daigo, T., 2000), definierar dessa termer enligt följande:

  • Kuzushi: Balansbrytning
    • Är en aktion som syftar till att bryta din motståndares balans som en förberedelse att kasta denna.

 

  • Tsukuri: Positionering (set-up)
    • Är en aktion som syftar till att sätta upp ett läge för ett kast, efter att brutit din motståndares balans.

 

  • Kake: Kast
    • Är en aktion som syftar till att kasta en teknik efter att du brutit din motståndares balans (kuzushi) och tvingat denna in i en ogynnsam position (tsukuri).

 

En korrekt och koordinerad användning av dessa tre faser, kommer leda till att du effektivt kan kasta din motståndare. Dessa faser skall enbart ses som en “teoretisk konstruktion”, för att förklara en teknisks olika faser. I den verkliga pedagogiken ska kasten läras ut som en enda kontinuerlig rörelse (Sacripanti, 2012).

Flera studier som gjorts med hjälp av elektromyografi (EMG) har visat att det inte går att särskilja kuzushi och tsukuri, exempelvis  en studie av Matsumoto et al., (1978). Utan studierna visar att det egentligen är en enda kontinuerlig rörelse som startar samtidigt, utan någon prioritering mellan dem.

Dock kan den traditionella indelningen med tre faser vara en bra modell; för att förklara teorin bakom en komplex rörelse, som sub-grupper i forskning (Sacripanti, 2012).

De skal dock inte användas som en del i den praktiska undervisningen, som tyvärr förekommer allt för ofta inom judon!

 

Referenser

Kawamura, T., & Daigo, T. (2000) Kodokan New Japanese-English Dictionary of Judo, Tokio: Kodokan Institute, Japan.

Matsumoto, Y., Takeuchi, Y., Nakamura, R., Tezuka, M., Takahashi, K. (1978) Analysis of the kuzushi in the nage waza, Bulletin of kodokan.

Sacripanti, A. (2012) A biomechanical assessment of the scientific foundations of Jigoro Kano’s Kodokan Judo, MED SPORT, 65(2).

Vad är definierar en svartbältare av 1 Dan, och vad är syftet med gradering?!

Definition av en svartbältare av 1 Dan.

För att ens komma till svart bälte i judo, behöver man träna judo kontinuerligt under minst 10 år. Något som även bekräftas i graderings statistiken under de senaste 40 åren, för Kristinehamns judoklubb där minimitiden till brunt varit 10 år.

Jag anser ytterligare att vid gradering till brunt skall samtliga tekniker uppvisas enligt svenska judoförbundets kyu-graderingsbestämmelser, där vi ytterligare ställer krav på att teknikerna skall genomföras i rörelse. Genom detta kommer en senare gradering till svart bälte bli mycket lättare.

Där utövarna skall ha minst två specialtekniker som de kan använda i randori, och som de sedan kan följa upp i ne-waza i olika lägen.

Utöver detta skall de kunna genomföra kombinationer, och kontringar med naturlig och logisk följd i dynamisk rörelse eller i randori utifrån sina specialtekniker eller för att komma in i specialteknikerna.

De skall också kunna komplexa judorörelsemönster, samt kunna kasta sina minst två specialtekniker i samtliga kastriktningar för en djupare förståelse; exempelvis att ippon-seoi-nage kan kastas både framåt, bakåt och åt sidorna, alltså 360°.

Kunna köra olika former av randori med utövare av samma grad, där man kunna kasta dem eller kontrollera dem i ne-waza.

Man bör också ha provat på att tävlat, vara tränare och domare någon gång, för att få fördjupad förståelse av judo.

 

Syftet med graderingen

Då jag har definierat vad jag anser att en judoutövare med  svart bälte av 1 Dan ska kunna.

Kan jag nu lägga upp en träning, som är progressiv som tränar upp utövarna till att uppnå samtliga av de egenskaperna som jag vill att en innehavare av 1 Dan ska ha.

Först och främst ska jag lära mina judoutövare judo, inte massa tekniker i stillastående.

Jag lär dem alltså tekniker i rörelse där fokus på verklig balansbrytning beaktas, inte drag upp till hakan och sedan teknik, detta är ett moment som aldrig förekommer i verklig judo!

Därmed blir syftet med graderingen att bedöma de specifika krav som jag tidigare satt upp från start (6 kyu) till mål (1 kyu), utifrån  svenska judoförbundets kyu-graderingsbestämmelser bedöma dessa

Detta betyder att utöver graderingsbestämmelserna har vi också bedömningskriterier likt skolans kunskapskrav. Där vi inte enbart bedömer teknik och teknikstutförande utan de är några få krav av många flera, vi har också krav som rörelseförmåga, fysik etc. som bedöms för att utövarna ska ha möjlighet att utvecklas så långt som möjligt.

Detta är också en grundförutsättning att vi ställer krav på våra utövare, då det handlar om kvalitets bevarande och samtidigt alltid höja lägsta nivån hos nya generationer.

Genom detta har vi märkt att våra utövare kan det som krävs vid gradering vid 1 Dan och mycket mer, samt att kvaliteten i klubben ökar.

 

Utan att ha en definition på vad som vi menar med svart bälte, är det som om man ska studera i skolan utan att egentligen ha någon plan över vad man ska kunna när man är färdig med studierna.

 

Vidare frågeställningar

Vidare frågor att diskutera är varför har vi så stora grad skillnader mellan tävlingsjudokas och motionärjudokas, där exempelvis utövare i landslaget har 1 och 2 Dan , medans motionärer är överrepresenterade av högre graderna.

En ytterligare fråga att tänka på blir då, vad fyller de olika graderna för praktisk funktion i verkligheten, vad blir man egentligen bättre på?