Bättre kondition samt mindre fett leder till bättre kastfrekvens!

Elit judoutövare har generellt en maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) mellan 43 and 65 ml per kg per min (Torres-Luque et al. 2016), något som kan liknas med allt från personer som är moderat till elit tränade (Shvartz, E., & Reibold, R.C., 1990). Medelvärdet för den genomsnittliga judoutövaren ligger på 54 ml/kg/min i VO2max som motsvar bra tränad!

Figur 1: visar en översiktlig tabell över VO2max för friska vuxna individer, där man kan jämföra sin VO2max med andra personer av samma ålder och kön (Shvartz, E., & Reibold, R.C., 1990).

En bra VO2max hjälper till med att bibehålla en högre intensitet under matcher, kan fördröja trötthetsämnen som exempelvis mjölksyra och fria vätejoner som är förknippade med utmattningsprocessen, samt förbättra återhämtningen mellan två matcher (Gariod et al. 1995; Lech et al. 2010; Palka et al 2013).

I en studie av Franchini et al. (2007) visade på ett tydligt positivt samband mellan VO2max och antalet kast som utövarna klarade av vid ett så kallat Special Judo Fitness Test.

Figur 2: visar det positiva sambandet mellan  VO2max och antalet kast som utövare klarade av i Special Judo Fitness Test (SJFT). Där signifikansnivån var på p <0,001.

I deras studie kunde de också påvisa att det finns ett negativt samband mellan kroppsvikt och antalet kast i Special Judo Fitness Test (Franchini et al., 2007). Som känns ganska logiskt, alltså ju tyngre du är desto mindre kast hinner du!

Figur 3: visar det negativa sambandet mellan kroppsvikt och antalet kast antalet kast som utövare klarade av i Special Judo Fitness Test (SJFT). Där signifikansnivån var på p <0,001.

Utöver det fann de också ett lika starkt negativt samband mellan kroppsfett och antalet kast som utövare klarade av i Special Judo Fitness Test (Franchini et al., 2007). Där de påvisar att det är i mindre grad är kroppsvikt som avgör prestationen, och att det till allt större del beror av mängden fett (Franchini et al., 2007)

Alltså högre mängd fett leder till lägre prestation (Franchini et al. 2005b, Franchini et al., 2007, Franchini et al., 2011)!

Figur 4: visar det negativa sambandet mellan kroppsfett och antalet kast som utövare klarade av i Special Judo Fitness Test (SJFT). Där signifikansnivån var på p <0,001.

I studien av Franchini et al., (2007) kunde de också visa att mängden kroppsfett spelar stor roll på VO2max,  där idrottare med låga mängder fett har bättre VO2max än idrottare med mer kroppsfett.

Figur 5: visar det negativa sambandet mellan kroppsfett och VO2max. Där signifikansnivån var på p <0,001.

I en annan studie av Detanico et al. (2011) kunde de också visa att antalet kast Special Judo Fitness Test har också ett positivt samband med maxhastighet i löpning, där fler kast leder till bättre maximal löpphastighet.

Figur 6: visar på det positiva sambandet mellan antalet kast i Special Judo Fitness Test och maxhastighet. Signifikant på p<0.01.

Samma studie kunde också visa att antalet kast i Special Judo Fitness Test också var kopplat till hastigheten vid mjölksyretröskeln med ett positivt samband,  där bättre hastighet vid  mjölksyretröskeln ledde till  fler  antal kast vid Special Judo Fitness Test, se figur 7 (Detanico et al., 2011).

De kunde också visa på ett negativt samband mellan maximal mjölksyra och hastighet vid mjölksyretröskeln,  detta betyder att ju sämre hastighet man har vid mjölksyretröskeln desto mer mängd mjölksyra får man efter ett arbete, se figur 8 (Detanico et al., 2011).

Figur 7: visar på det positiva sambandet mellan antalet kast i Special Judo Fitness Test och maxhastigheten vid mjölksyretröskeln. Signifikant på p<0.01.

Figur 8: visar på det negativa sambandet mellan maximal mjölksyra och hastigheten vid mjölksyretröskeln. Signifikant på p=0.01.

Avslutande reflektioner

Judoutövare bör minst ha VO2max på 54 ml/kg/min, och en kroppsfetts procent mellan 7 –10% för män och 15 - 20 % för kvinnor.

Högre VO2max = Mer kast!

Mindre fett

= Mer kast!
Högre VO2max = Mindre fett
Högre maximal löpphastighet = Mer kast!
Högre hastighet för mjölksyretröskel = Mer kast!
Högre hastighet för mjölksyretröskel = Mindre Mjölksyra!
Högre VO2max = Bättre återhämtning!

Judoutövare med högre aerobisk förmåga och mindre kroppsfett presterar bättre under högintensiva intermittenta aktiviteter!

 

Referenser

Detanico et al. (2012) Relationship of aerobic and neuromuscular indexes with specific actions in judo, Science & Sports, 27, 16-22.

Franchini, E.,  Del Vecchio, F.B.,  Matsushigue K.A., & . Artioli G.G. (2011) Physiological Profiles of Elite Judo Athletes, Sports Med;41(2) ; 147-166.

Franchini, E., Nunes, A.V., Moraes, J.M., & Boscolo Del Vecchio, F. (2007) Physical Fitness and Anthropometrical Profile of the Brazilian Male Judo Team, J. Physiol. Anthropol., 26(2): 59–67.

Franchini, E., Takito, Y.M., Bertuzzi, R.C.M., (2005b) Morphological, physiological and technical variables in high-level college judoists. Arch Budo; 1 (1): 1-7

Franchini, E., Takito, Y.M., Nakamura, F.Y., Matsushigue, K.A., & Kiss, M.A.P.D.M. (2003) Effects of recovery type after a judo combat on blood lactate removal and on performance in an intermittent anaerobic task, J. Sports Med. Phys. Fitness, 43(4): 424–431.

Gariod, L., Favre-Juvin, A., Novel, V., Reutenauer, H., Majean, H., & Rossi, A. (1995) Evaluation du profit énergetique des judokas par spectroscopie RMN du P31, Sci. Sports, 10: 201–207.

Lech, G., Pałka, T., Sterkowicz, S., Tyka, A., & Krawczyk, R. (2010) Effect of physical capacity on the course of fight and level of sports performance in cadet judokas, Archives of Budo, 6(3): 123–128.

Pałka, T.,  Lech, G., Tyka, A., Tyka, A., Sterkowicz-Przybycień, K., Sterkowicz, S., Cebula, A., & Stawiarska, A. (2013) Differences in the level of anaerobic and aerobic components of physical capacity in judoists at different age, Archives of Budo, 9(3): 195–203.

Shvartz, E., & Reibold, R.C., (1990) Aerobic fitness norms for males and females age 6 - 75 years: a review. Aviat Space Environ Med; 61(3)-11.

Torres-Luque, G., Hernández-García, R., Escobar-Molina, R., Garatachea, N.,   & Nikolaidis, P.T., (2016) Physical and Physiological Characteristics of Judo Athletes: An Update, Sports; 4(20), 1 - 12.

Två typer av Judoutövare!

Gariod et al. (1995) kunde med hjälp av videoanalyser först observera två olika typer av judoutövare:

Uthållighets judoutövare: judoutövare som avgör matchen i slutet av matchtiden.

Explosiva judoutövare: judoutövare som avgör matchen i början av matchtiden.

I deras studie undersökte de sedan om det också fanns skillnad fysiologiskt mellan dessa två typer av judoutövare. De undersökte utövarna i ett labb där de utifrån olika tester (VO2max, Wingate anerob effekt och trötthetsindex samt spektrometri).

De kunde bekräfta att det fanns fysiologiska skillnader mellan de två typerna av judoutövare.

Där uthållighets judoutövare hade bättre VO2max samt, snabbare återhämtningsförmåga efter hårda arbeten.

Medans explosiva judoutövare hade bättre anaerob effekt (explosiva eller snabbare), bättre trötthetsindex (mindre trötta) samt bättre förmåga att återuppbygga kreatinfosfat (snabbenergi räcker 10-12 sekunder, främsta energiformen när vi exploderar in i ett kast) ungefär 50 % snabbare.

Figur 1: Visar medelvärdet för återbildandet av PC (kreatinfosfat) efter halva årerbidlningstiden. Värdet signifikant (P < 0,05) mellan de två grupperna.

Referenser

Gariod, L., Favre-Juvin, A., Novel, V., Reutenauer, H., Majean, H., & Rossi, A. (1995) Evaluation du profit énergetique des judokas par spectroscopie RMN du P31, Sci. Sports, 10: 201–207.

Styrketräning för barn och ungdomar!

I den svenska idrotten har frågan rörande styrketräning för barn och ungdomar, varit ett mycket kontroversiellt område och väcker oftast till många känslor och åsikter. I Sverige har man haft en mycket försiktig hållning i frågan. Men 2009 hände det något, då RF släppte sin forskning och utvecklings (FoU) rapport om just detta område: Kunskapsöversikt: styrketräning för barn och ungdom, av Professor Michail Tonkonogi. Den första rapporten på detta område sedan början av 90-talet. Sedan lång tid tillbaka finns det både mycket forskning, samt rekommendationer internationellt set om hur denna form av träning skall genomföras. Efter att FoU rapporten släpptes började både RF samt SISU allt mer att utveckla detta område, dock har man fortfarande en allt för försiktig hållning kring frågan i dagens läge och detta i sin tur kan leda till att allt fler skadar sig i idrotten!

Vad är styrketräning?!

För att förstå sig på vad styrketräning är så måste man först veta vad styrka är, det är den förmåga att med hjälp av muskelkontraktion motstå eller övervinna yttre kraft. Där med kan man säga att styrketräning är fysisk träning som är designad för att öka styrkan. 

 

Syftet med styrketräningen!

Syftet med styrketräningen är inte att skapa bodybuilders av barnen/ ungdomarna eller de ska ta otroliga mängder i vikt på gymmet. Utan ökad prestationsförmåga är sekundärt och fokus ligger istället främst på ökad hälsa och välbefinnande hos barnen och ungdomarna. 

 

Finns det några positiva effekter av styrketräning?!

  • Att underlätta motorisk inlärning, då bristande styrka kan hindra teknikinlärning och där med hämma utvecklingen i barnet/ungdomens rörelseförmåga.

 

  • Vara skadeförebyggande, där ökad styrka och muskelmassa leder till att kroppen kan hålla emot bättre i snabba vändningar eller minska risken vid skador i kollisioner etc. och där av har olika skadeförebyggande program tagits fram exempelvis knäkoll (av Folksam och Svenska fotbollsförbundet och minskar skador med 64 %).

 

  • Ökar skeletthälsan hos barnen och ungdomarna där bentätheten ökas och leder till förstärkning av skelettet, som medför ökad styrka och minskad skadebenägenhet.

 

Finns det några negativa effekter?!

  • Först och främst skall jag slå hål på en myt! Många påstår att styrketräning för barn kan påverka tillväxtzonerna för växande individer och detta är dock en stor myt då mycket forskning visar på att korrekt styrketräning inte påverkar längdtillväxt eller tillväxtzoner negativt.

 

  • Dock ska det lyftas att det finns studier som visar att styrketräning på ett inkorrekt sätt med extrem tung belastning, felaktig teknik och ballistiska rörelser (kaströrelser som exempelvis frivändningar eller kettlebellträning med olika svings) kan leda till skador eller störningar i tillväxtzonerna. Men om träningen körs på ett korrekt sätt så är skaderisken mycket liten, och där skaderisken i att träna fotboll eller handboll är otroligt mycket högre.

 

  • Styrketräningen påverkar inte heller det kardiovaskulära systemet (hjärtat och blodkärlen) negativt, och både systoliskt och diastoliskt blodtyck förändras likvärdigt hos barn som hos vuxna. 

 

Vad är då ett korrekt sätt att träna styrketräning för barn och ungdomar?!

De svenska rekommendationerna enligt RF rapport lyder enligt följande:

  • Träningen skall ALLTID vara allsidig!

 

  • Belastningen skall anpassas efter barnets förutsättningar och mognadsgrad.

 

  • Träningsprogrammet skall utformas på ett sådant sätt så att det gynnar barnets naturliga tillväxt- och mognadsprocess.

 

  • Bedrivas på ett sätt för att öka barnens förståelse för den egna kroppen, dess byggnad och funktion.

 

  • Styrketräningen skall vara tillgänglig för ALLA individer utifrån deras individuella förutsättningar och främjar deras hälsa- och prestationsutveckling.

 

  • Träningen kan fördelaktigt bedrivas med hjälp av barnens egen kroppsvikt i lekform då leken är en naturlig del av barnens beteende, detta betyder att styrketräning inte behöver begränsas till träning med vikter på ett gym, även om den typen av träning inte behöver exkluderas.

 

Praktiska rekommendationer:

  • Systematisk styrketräning bör påbörjas ungefär från 7-8 års ålder, dock ska man alltid utgå från barnens individuella utvecklingsnivå.

 

  • Du som tränare för styrketräning för barn och ungdomar, skall själv vara väl förtrogenmed styrketräning som träningsform.

 

  • Träningen skall ALLTID bedrivas i lämplig träningsmiljö.

 

  • Man ska säkerställa att ett korrekt närings- och vätskeintag sker i samband med styrketräningsprogrammet.

 

  • 1-3 styrketräningspass per vecka tillämpas, var av passens längd bör vara 20 - 40 minuter.

 

  • Styrketräningen börjas med 10-15 minuters uppvärmning som innefattar dynamiska övningar för olika muskelgrupper.

 

  • Man bör starta med 8-12 övningar, 1-2 set med moderat belastning och 12-15 repetitioner för överkroppen och 15-20 repetitioner för underkroppen.

 

  • Antal set och belastning kan ökas successivt med ökad erfarenhet.

 

  • Successiv kan också övningar inriktade på musklernas effektutveckling (power) läggas in i träningsprogrammet, samt att från 12 års ålder är det fördelaktigt att inkludera styrkeövningar av plyometrisk karaktär.

 

  • Fokus skall alltid läggas på korrekt tekniskt utförande av övningarna, därför skall styrkeövningarna från början tränas in utan belastning och sedan successivt ökas belastningen när barnet behärskar en korrekt teknik.

 

  • Styrketräningen för barn och ungdomar skall fokusera på stora muskelgrupper och fullständiga rörelser, och fokus skall läggas på understimulerade muskelgrupper (så som främre bukväggen, sneda bukmuskler, baksidan av låret, och övre extremiteter för tjejer).

 

  • Styrketräningen skall avslutas med nedvarvning bestående av lågintensiva övningar och statiska töjningsövningar. Se inlägget uppvärmning och nedvarvning.

 

  • Styrketräningsprogrammets innehåll bör varieras och kombineras med övningar för utveckling av koordination, balans, och kondition

 

Slutord

Barn och ungdomar är i en period i livet där de är mycket mottagliga för träningsstimuli, under denna period lägger man grunden till för sin framtida fysik, sin hälsa och sina motionsvanor. Det är därför MYCKET VIKTIGT att barn och ungdomar tränar optimalt. Styrketräning är en del i pusslet i en optimal, ALLSIDIG fysisk träning som på BÄSTA MÖJLIGA sätt främjar BARNENS utveckling!

 

Referenser

Tonkonogi, M. (2009) Kunskapsöversikt: styrketräning för barn och ungdom, Riksidrottsförbundet, FoU Rapport, http://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet/dokument/barn-och-ungdom/kunskapsoversikt-styrketraning-barn-och-ungdom.pdf [2017-04-29]

 

Annan bra läsning för gällande område

Styrketräning - från lek till elitidrott
Bok, dvd och webbplats som innehåller allt du behöver veta om styrketräning. Från de allra minsta idrottarna till elitidrottare

Åldersanpassad fysisk träning för barn och ungdom
Fysisk träning för barn och ungdomar är ett kunskapsområde där myter och ingrodda begrepp har fått regera under lång tid. Idag är området väl utforskat och vi vet mer om hur fysisk träning för barn och ungdomar ska bedrivas för att skapa de bästa förutsättningarna för deras fysiska, psykiska, sociala och idrottsliga utveckling. 

Uppvärmning och Nedvarvning

Inledning

Det råder inga som helst tvivel om att man bör lägga tid på uppvärmning och nedvarvning, då detta leder till att förbättra en idrottares prestationsnivå samt påskyndar återhämtningen som behövs före och efter en träning eller en tävling.

Som ett resultat av detta måste vi tränare uppmuntra våra utövare att se uppvärmningen och nedvarvningen, som en viktig del i både träningen samt inför en tävling.

Uppvärmning

Definition av uppvärmning

Med uppvärmning menas en successiv fysisk och mental anpassning av kroppen inför en kommande aktivitet. Syftet med uppvärmningen är följande:

  • Att öka prestationsförmågan.
  • Att minska risken för skador.

Uppvärmning kan delas in i två olika typer: aktiv och passiv uppvärmning.

Där aktiv uppvärmning är när kroppens muskulatur och hjärtat får arbeta, samt att muskel och kroppstemperaturen ökar till följd av aktiviteten.

Medens den passiva uppvärmningen kan bestå av exempelvis idrottsmassage, kortvågsbehandling, varma bad/ duschar, dock är den passiva uppvärmningen mindre effektiv än den aktiva uppvärmningen, men bättre än ingen uppvärmning alls.

Tumregler för uppvärmning

När vi talar om uppvärmning (fokus på aktiv uppvärmning) finns det ett par tumregler som vi bör förhålla oss till.

  • Uppvärmningen skall pågå under minst 10 minuter, vanligtvis längre 15-30 minuter! Dock får inte uppvärmningen vara allt för lång för att trötta ut idrottarna innan träningen eller tävlingen.
  • Uppvärmningen bör bestå av en allmän del samt en grenspecifik del
  • Intensiteten bör öka successivt från lugnt tempo till allt högre tempo.
  • Uppvärmningen bör bestå av dynamisk stretchning.
  • Uppvärmningen kan användas som en mental förberedelse inför den kommande prestationen.
  • Bör genomföras omedelbart före träning eller tävling.

Genomförande av uppvärmningen

En uppvärmning bör minst bestå av följande delar:

  • 5 till 10 minuter joggning – detta för att öka kroppstemperaturen i hela kroppen!
  • 10 till 15 minuter dynamisk stretching – detta för att minska muskel stelheten.
  • 10 till 15 minuter grenspecifik uppvärmning – grenspecifika förberedelser för den specifika träningen eller tävlingen.
  • 4 till 8 sprinter mellan 30 till 60m – ökar pulsen, för att vara helt förbered för prestationen.

Effekter av uppvärmningen

Efter en effektiv uppvärmning kommer prestationen förbättras, där den lämpliga uppvärmningen resulterar i dessa förbättringar:

  • En ökad hastighet för sammandragningar och avslappning i varma muskler.
  • Dynamiska övningar reducerar muskelstelheten. (Då muskelstelheten är direkt relaterad till muskelskador, bör därför uppvärmningen syfta till att minska muskelstelheten).
  • Bättre rörelse ekonomi, på grund av sänkt viskositet (internt motstånd) inom värma muskler.
  • Förbättrat syrgasutbyte med uppvärmda muskler, eftersom hemoglobin lättare frigör syre vid högre muskeltemperaturer.
  • Förbättrad nervimpulsöverföring, samt ökad muskel metabolism vid högre temperaturer; en specifik uppvärmning kan underlätta rekrytering av motorenheter, detta krävs för maxprestationer.
  • Ökat blodflöde genom aktiva vävnader då lokala kärlbäddar vidgas, vilket ökar ämnesomsättningen och muskeltemperaturen.
  • Låter hjärtfrekvensen (pulsen) komma till en optimal nivå för att börja träningen.
  • Mentalt förberedande då den låter idrottaren fokusera på uppgiften träning eller tävling.

Dynamisk stretching

Då muskelstelhet tros vara direkt relaterad till muskelskador, bör därför uppvärmningen syfta till att minska muskelstelheten. Genom detta kan dynamisk stretching anses som mer lämplig för uppvärmning då denna reducerar muskelstelheten, (medens statisk stretching inte minskar muskelstelheten).

Dynamisk stretching: utförs som långsamma kontrollerade rörelser, som genomförs i hela ledens/muskelns rörelseomfång. Där hålltiden är 5-15 sekunder.

Nedvarvning

Definition av nedvarvning

Syftet med nedvarvningen är följande:

  • Bibehålla muskeltemperaturen.
  • Snabbare efter träning/tävling.

Tumregler för nedvarvning

Som för uppvärmningen finns det ett par tumregler vi behöver förhålla oss till när vi ska genomföra nedvarvningen.

  • Bör genomföras efter varje träning och tävling.
  • Skall innehålla fysiska övningar med låg aktivitet, samt ett stretchingsprogram.
  • Bör genomföras under behagliga former.

 

Genomförande av nedvarvningen

En nedvarvning bör minst bestå av följande delar:

  • 5 till 10 minuter jogging/ promenad – för att minska kroppstemperaturen successivt, samt transportera bort restprodukter från de muskler som ansträngts.
  • 5 till 10 minuter statisk stretching – för att pressa ut restprodukter ur musklerna för en snabbare återhämtning (som en blöt handduk som viras för att få bort vattnet).
  • 5 till 10 minuter avslappning – för att mentalt slappna av efter ett träningspass.

Effekter av nedvarvningen

En optimal nedvarvning kommer att:

  • Hjälpa till med borttransporten av restprodukter efter träning/tävling, detta gäller också för borttransporten av mjölksyra (laktat)
  • Minska risken för DOMS (minskad muskel ömhet och muskelstelhet, eller så kallad träningsvärk).
  • Minska risken för yrsel eller svimning, som orsakas av utbyte av venöst blod vid extremiteterna (armar och ben).
  • Minska nivån av adrenalin i blodet.
  • Miska hjärtfrekvensen, så att den återgår till vilovärdet.

Statisk stretching

Statisk stretching är mer lämpligt vid nedvarvning då stretchingen hjälper musklerna att slappna av, omstrukturera muskelfibrerna och återupprätta deras normala rörelseomfång.

Statisk stretching: genomförs genom långsamma rörelser mot ytterläget där man håller kvar 15-20 sekunder och där efter går ytterligare längre ut och håller kvar 15-20 sekunder.

Referenser

Mackenzie, B. (2000) Warm Up and Cool Down, https://www.brianmac.co.uk/warmup.htm [24/4/2017]

Macnair, P.J. et al. (2000) Stretching at the ankle joint: viscoelastic responses to holds and continuous passive motion. Medicine & Science in Sport and Exercise, 33 (3), 354-358

Knudson, D et al. (2001) Acute Effects of Stretching Are Not Evident in the Kinematics of the Vertical Jump, Journal of Strength & Conditioning Research, 15 (1), 98-101

Haddad, M. et al. (2014) Static stretching can impair explosive performance for at least 24 hours. The Journal of Strength & Conditioning Research, 28 (1),  140-146

Vilka tekniker är viktigast i den moderna tävlingsjudon!

2014 släppte Ivan Segendi och Hrvorje Sertic´ från Zagrebs universitet artikeln: Classification of Judo Throwing Techniques According to Their Importance in Judo Match.

Syfte

I denna artikel ville forskarna undersöka vilka tekniker som var viktigast i judomatcher, och hur det skilde sig mellan olika viktklasser.

Metod

I studien utgick man från 40 tekniker officiellt godkända enligt IJF regler, medans alla andra tekniker som finns i judo men som inte är tillåtna i officiella judomatcher inte var med i urvalet. I studien valde man att analysera teknikerna utifrån 7 stycken viktkategorier för män (upp till 60 kg, upp till 66 kg, upp till 73 kg, upp till 81 kg, upp till 90 kg, upp till 100 kg, och över 100 kg)

Till studien rekryterades 8 internationella judo experter, som först var tvungna att uppnå två utav totalt tre  kriterium:

  1. Att vara en lärare som undervisar judo vid högskola/universitet någonstans i världen.
  2. Att vara en coach eller medlem av ett coachteam för elitjudoutövare - medlemmar av landslag.
  3. Att vara  f.d. elitjudoutövare med en tävlingsbakgrund, samt medlem av landslag.

Av de 8 internationella judo experterna var: en var från Brasilien, en från Italien, en från Polen, tre från Japan, och två från Kroatien.

Experterna introducerades till studiensmetodik, där de fick i uppgift att bedöma teknikernas med ranking 1 till 5, utifrån ett frågeformulär. Där 1 motsvarade mycket liten betydelse, och 5 motsvarade mycket stor betydelse.  Detta gjordes för alla olika viktklasser. Teknikernas betydelse definierades efter dess tillämpbarhet, applikationshastighet och prestationseffektivitet för tekniken.

Utifrån experternas poängsättning för teknikernas betydelse för prestation inom olika viktklasser, användes klustermetoden för att klassificera teknikerna i homogena grupper. Där Euclidean distansmetod och Ward's metod för kluster användes. Olikheten mellan de olika grupperna testades med diskriminantanalys.'

Resultat 

Enligt Euclidean distansmetod kunde två grupper av tekniker definieras: Grupp A och Grupp B.

Där grupp A består av tekniker som förekommer mindre frekvent i judo matcher, och utifrån deras betydelse och tillämpbarhet av "sekundär" betydelse i modern judo. Där underkategorier som Subgrupp A1 består av tekniker som kan ibland förekommer i judo matcher, men de till hör inte gruppen med höst betydelse. Subgrupp A2 består av tekniker som sällan används i moderna judo matcher, men kan återfinnas i judons kata ex. Nage-no-kata.

Tabell 1: Grupper av tekniker indelade i kluster A

Subgrupp A1 Subgrupp A2
Ashi-guruma Yama-arashi Obi-otoshi
Hiza-guruma Uki-waza Yoko-wakare
Uki-goshi Hikikomi-gaeshi Sumi-otoshi
Koshi-guruma Tsurikomi-goshi Uki-otoshi
Hane-goshi Yoko-guruma  
O-guruma Nidan-ko-soto-gake  
Harai-tsuri-komi-ashi Yoko-otoshi  
Tawara-gaeshi Okuri-ashi-harai  

 

I grupp B återfinns de tekniker som främst förekommer samt om har högst betydelse i modern judo. I grupp B finns tre underkategorier Subgrupp B1 består av tekniker som främst förekommer i tyngre viktklasser, Subgrupp B2 består av tekniker som främst förekommer viktkategorier så som lätt-och medelvikt, samt  Subgrupp B3 som består av tekniker som har lika stor betydelser i alla viktkategorier.

Tabell 2: Grupper av tekniker indelade i kluster B

Subgrupp B1 Subgrupp B2 Subgrupp B3
Soto-makikomi Tomoe-nage O-uchi-gari
Sasae-tsuri-komi-ashi Sode-tsuri-komi-goshi Uchi-mata
Harai-goshi Morote-seoi-nage Ko-uchi-gari
Tani-otoshi Ippon-seoi-nage  
O-soto-gari    
Sumi-gaeshi    
De-ashi-harai    
Tsuri-goshi    
Ko-soto-gari    
Ura-nage    
Tai-otoshi    

 

Slutsats

Resultaten från denna studie kan vara en guide för experter i valet att välja det mest rationella innehållet i det tekniska eller taktiska förberedelserna samt genom utformandet av nya moderna träningsmetoder och tillämpningar av judoträningen. Således är resultaten från denna studie, så de kan användas för rationell planering, träningsoptimering och organisering av judo-utbildning och det är det praktiskt bidraget från detta dokument.

 

Mina avslutande reflektioner

Denna studie är omfattande i att visa vilka tekniker som är viktiga i den morerna tävlingsjudon, den har en bra metodik och utformande där de valt konkreta experter för området. För att ytterligare säkerställa studiens resultat, behöver framtida studier också analysera tävlingsvideor. För att ta reda på om resultatet från denna studie, överensstämmer med hur det ser ut i verkligheten. Utifrån min långa erfarenhet kan denna studie användas som ett ramverk, men det är samtidigt mycket viktigt att inte bara utgå från dessa tekniker utan bygga en bred tekniskgrund. Där utövarna ska kunna kasta sin specialtecken i flera olika kastriktningar, samt att de kan ett flertal tekniker om understöd för sin specialteknik och även dessa i olika kastriktningar.

Ni hittar artikeln i sin helhet här...

 

Referenser

Segedi, I., & Sertic´, H. (2014) Clssification of judo throwing techniques according to their importance in judo match, Kinesiology: international journal of fundamental and applied kinesiology, 46(1) , 108 - 113.  http://hrcak.srce.hr/file/188797 [2017-04-23].

NYA regler i Judo, kan leda till NYA fysiologiska krav!

Att definiera judo

Judo kan beskrivas som en viktklassindelad kampsport (Franchini et al. 2011b), som är dynamisk, högintensiv och intermittent (Crnogorack 2011; Degoutte et al. 2003; Franchini et al. 2007; Franchini et al. 2009). I judo försöker idrottaren att kasta sin motståndare på dennes rygg eller kontrollera genom markkamp (Franchini et al. 2005a; Kano 1932). Detta kräver komplexa färdigheter och taktisk kompetens i samråd med goda fysiska egenskaper för att idrottaren ska lyckas (Degoutte et al. 2003; Franchini et al. 2005a). Där det påvisats att vissa tekniker är mer viktiga i matcher än andra tekniker, och där tekniker också  är beroende av viktklass (Segedi & Sertic´, 2014).

Karakteristiska egenskaper för judomatcher

Matchtiden i judo är 4 minuter för både kvinnor och män (IJF 2016), dock kan matchtiden variera allt mellan någon sekund till att fortsätta mer än 10 minuter, detta beroende av sportens regler (Azevedo et al. 2007; Castarlenas & Planas 1997; Onda 1994). En normal elitjudomatch varar omkring 3-4 minuter (Castarlenas & Planas 1997; Onda 1994).

Judo kräver att utövarna genomför 5-7 matcher (Franchini et al. 2003) eller ibland upp emot 9 matcher (Castarlenas & Solé 1997) under en tävlingsdag. Detta för att kunna placera sig bland de fem bästa (Franchini et al. 2003). Under en tävlingsdag är återhämtningstiden mellan två matcher minst 10 minuter vid stege, dock är den vanliga återhämtningstiden mellan matcher omkring 15 minuter (Franchini et al. 2003).

Under judomatcher har utövarna en medelhjärtfrekvens omkring 175-185 slag/minut (Degoutte et al. 2003; Hernández-García et al. 2009) och 3 minuter efter en judomatch har utövarna en laktatkoncentration på 12,9 ± 5,9 mmol/L (Degoutte et al. 2003; Franchini et al. 2003). Det fysiska kravet för en enskild judomatch blir därför högt (Franchini et al. 2011b), speciellt på överkroppen (Franchini et al. 2007) då mestadels av matchtiden (51 ± 11 %) i de aktiva perioderna spenderas till att etablera ett grepp (Marcon et al. 2010).

I en judomatch jobbar idrottaren i högintensiva intervaller som varar 20-30 sekunder, samt vilar 5-10 sekunder mellan varje intervall (Castarlenas & Planas 1997; Franchini et al. 2005b; Marcon et al. 2010; Miarka et al. 2011), detta leder till att judoutövare behöver prestera ett högt antal intervaller under varje match (7-14 stycken intervaller i ståendekamp och 3-9 intervaller i markkamp), detta är dock beroende av matchtiden (Castarlenas & Planas 1997; Franchini et al. 2005b).

Fysiologiska aspekter för judoutövare

Efter omkring tre decennium av judospecifik forskning är det fortfarande svårt att beskriva en enda fysiologisk modell för judoutövare, detta på grund av att det finns ett stort antal variabler att ta hänsyn till: a) svårigheter att kvantifiera ansträngningen under matcher; b) viktklasser; c) icke-cyklisk karaktär, matchtiden kan variera allt från några sekunder till omkring 10 minuter; d) flertalet matcher per dag; e) olikheter i fysiska och taktiska egenskaper hos motståndarna (Castarlenas & Solé 1997).

Dock har flera forskare Gariod et al. (1995); Franchini et al. (2005a); Franchini et al. (2005b); Franchini et al. (2007); Franchini et al. (2011a); Franchini et al. (2011b); Kim et al. (2011), Kubo et al. (2006) med fler visat att en viss fysik och vissa antropometriska variabler är nödvändiga hos judoutövare för kunna bli högpresterande.

Som presenterats tidigare ställer tävlingsjudo höga krav på utövarna, detta både på det anaeroba och aeroba systemet. Där det anaeroba systemet bistår vid korta maxarbeten under matcher, och det aeroba systemet hjälper till med att bibehålla en högre intensitet under matcher (Franchini et al. 2003), fördröja ackumuleringen av metaboliter förknippade med utmattningsprocessen, samt förbättra återhämtningen mellan två matcher (Gariod et al. 1995; Lech et al. 2010; Palka et al 2013).

Avslutande kommentarer

Då judon och dess regler ständigt förändras och har än en gång förändrats, så kommer här en analys av vad de nya reglerna leder till rent fysiologiskt.

I och med att tiden att arbeta i matcher har ökats, från ungefär 20-30 sekunder till att idag vara ungefär 40-45 sekunder. Detta kommer leda till att en annan form av stress kommer uppstå på det metabola systemen. Genom detta kommer nya fysiologiska krav att ställas på utövarna, därför kommer en bättre anaerob återhämtningsförmåga behövas, och där med bör fokus främst läggas på på en högre aerobkapacitet, då detta kommer leda till snabbare återhämtning.

I och med att Yoko har tagits bort, och alla poänggivande kast kommer antingen att bedömas Waza-ari eller Ippon (där domarna också bli hårdare att döma Ippon). Detta kommer i sin tur leda till längre matcher, om man inte har en perfekt teknik och en "Ippon Judo".  Om man inte har en så kallad "Ippon judo",  kommer man bli tvungen att antingen utveckla en sådan eller så måste man öka sin anaeroba- och aerobaförmåga för att klara av judomatchernas NYA fysiologiska krav!

Referenser

Azevedo, P.H.S.M., Drigo, A.J., Carvalho, M.C.G.A., Oliveira, J.C., Nunes, J.E.D., & Baldissera, V., & Perez, S.E.A. (2007) Determination of judo endurance performance using the Uchi - Komi technique and an adapted lactate minimum test,  Journal of Sports Science and Medicine, 6(2): 10–14.

Castarlenas, J.L., & Planas, A. (1997) Estudio de la estrutura temporal delcombate de judo, Educ. Fís. Deportes, 47: 32–39.

Castarlenas, J.L., & Sole, J.O. (1997) El entrenamiento de la resistencia en los deportes lucha con agarre: una propuesta integradora, Educ. Fís. Deportes, 47: 81–86.

Crnogorack, B. (2011) Transformation of basic and specific motor status of elit judo players under the influence of innovated training model, Sport Science, 3(1): 27–31.

Degoutte, F., Jouanel, P., & Filaire, E. (2003) Energy demands during a judo match and recovery, Br. J. Sports Med., 37(3): 245–292.

Franchini, E., Bertuzzi, R.C.M., Takito, M.Y., & Kiss, M.A.P.D.M. (2009) Effects of recovery type after a judo match on blood lactate and performance in specific and non-specific judo tasks, Eur. J. Appl. Physiol., 107(4): 377–383.

Franchini, E., Huertas, J.R., Sterkowicz, S., Carratalá, V., Gutiérrez-García, C., & Escobar-Molina, R. (2011a) Anthropometrical profile of elite Spanish Judoka: Comparative analysis among ages, Archives of Budo, 7(4): 239–245.

Franchini, E., Nunes, A.V., Moraes, J.M., & Boscolo Del Vecchio, F. (2007) Physical Fitness and Anthropometrical Profile of the Brazilian Male Judo Team, J. Physiol. Anthropol., 26(2): 59–67.

Franchini, E., Sterkowicz, S., Szmatlan-Gabrys, U., Gabrys, T., & Garnys, M. (2011b) Energy system contributions to the special judo fitness test, Int. J. Sports Physiol. Perform., 6(3): 334–343.

Franchini, E., Takito, Y.M., Nakamura, F.Y., Matsushigue, K.A., & Kiss, M.A.P.D.M. (2003) Effects of recovery type after a judo combat on blood lactate removal and on performance in an intermittent anaerobic task, J. Sports Med. Phys. Fitness, 43(4): 424–431.

Franchini, E., Takito, M.Y., & Bertuzzi, R.C.M. (2005b) Morphological, physiological and technical variables in high-level college judoists, Archives of Budo, 1: 1–7.

Franchini, E., Takito, M.Y., Kiss, M.A.P.D.M., & Sterkowicz, S. (2005a) Physical fitness and anthropometric differences between elite and nonelite judo players, Biol. Sport., 22: 315–328.

Gariod, L., Favre-Juvin, A., Novel, V., Reutenauer, H., Majean, H., & Rossi, A. (1995) Evaluation du profit énergetique des judokas par spectroscopie RMN du P31, Sci. Sports, 10: 201–207.

Hernández-García, R., Torres-Lugue, G., & Villaverde-Gutierrez, C. (2009) Physiological requirements of judo combat: original research article, Int. Sports Med. J., 10(3): 145–151.

IJF (2016)  Wide consensus for the adopted rules of the next Olympic Cycle, https://www.ijf.org/news/ show/adapted-rules-of-the-next-olympic-cycle, publicerad 09-12-2016 [22/04-2017]

Kano, J. (1932) The Contribution of Jiudo to Education, Journal of Health and Physical Education, 3(9): 37–40.

Kim, J., Cho, H.C., Jung, H.S., & Yoon, J.D. (2011) Influence of performance level on anaerobic power and body composition in elit mail judoists, J. Strength Cond. Res., 25(5): 1346–1354.

Kubo, J., Chishaki, T., Nakamura, N., Muramatsu, T., Yamamoto, Y., Ito, M., Saitou, H., & Kukidome, T. (2006) Differences in fat-free mass and muscle thicknesses at various sites according to performance level among judo athletes, J. Strength Cond. Res., 20(3): 654–657.

Lech, G., Pałka, T., Sterkowicz, S., Tyka, A., & Krawczyk, R. (2010) Effect of physical capacity on the course of fight and level of sports performance in cadet judokas, Archives of Budo, 6(3): 123–128.

Marcon, G., Franchini, E., de Bitro Vieira, D.E., & Neto, T.L.B. (2010) Structural Analysis of Actions and Time in Sports: Judo. J. Quant. Anal. Sports, 6(4): 10-10.

Miarka, B., Del Vecchio, F.B., & Franchini, E. (2011) Acute effects and postactivation potentiation in the special judo fitness test, J. Strength Cond. Res., 25(2): 427–431.

Onda, Y. (1994) Judo: historically statistical and scientific appraisal. Department of Medical Physics and Clinical Engineering, University of Sheffield, 1–317.

Pałka, T.,  Lech, G., Tyka, A., Tyka, A., Sterkowicz-Przybycień, K., Sterkowicz, S., Cebula, A., & Stawiarska, A. (2013) Differences in the level of anaerobic and aerobic components of physical capacity in judoists at different age, Archives of Budo, 9(3): 195–203.

Segedi, I., & Sertic´, H. (2014) Clssification of judo throwing techniques according to their importance in judo match, Kinesiology: international journal of fundamental and applied kinesiology, 46(1) , 108 - 113.

Hur man skulle kunna utveckla svensk judo!

Om vi inom svensk judo skulle kunna använda oss av både praktiska erfarenheter, som vi kopplar till forskning samt rörelseanalys då skulle vi kunna utveckla våra utövare ytterligare.

Detta har man gjort i idrotter så som längdskidåkning, som ni kan se i klippet här nedanför.

http://www.svtplay.se/klipp/11829094/vad-kannetecknar-bra-stakakning

Dock jobbar vårt landslag ungefär på liknande sätt, men det måste fortfarande appliceras av oss ”vanliga tränare” som gör det dagliga arbetet nere på klubben.

Trotts att vi gör det ideellt, trotts att vi i majoritet jobbar med barn, trotts att klubbstyrelsens engagemang och arbete varierar från år till år, trotts att förbundet bygger om organisation eller system, trots att vi har jobb som vi gör under dagarna, trotts att vi har familj som vi ska umgås med, trotts att klubben är liten, trotts att vi inte barn och ungdomar som vill tävla, osv…

Men hur ska detta göras?! Vad ska vi göra?! Varför ska vi göra detta?! Vart finns det hjälp eller stöttning för detta?! Vem har kompetensen att utveckla detta?! När ska vi hinna med detta?! Kommer någon ens göra detta?!

Detta är bara några frågor som vi bör besvaras, och tänkas igenom innan ett sådant arbete ens påbörjas. Om man nu gör ett sådant arbete! Så tror jag att medaljerna kommer komma där efter, och i allt större utsträckning än vad det görs!